Husköpets våndor och lycka

Vi har skrivit på ett köpekontrakt på det som ska bli vårt drömhus!

Så nu har vi all fritid garanterat fylld framöver. Härligt! Tänk att vi har köpt hus... tänk att vi har fått barn... nu är vi nog snart vuxna.

Tänkte ju visa några bilder, men jag måste visst klura ut hur jag sparar dem för att kunna lägga upp dem. Krångel!

Glad är jag i alla fall! hihi

Tjuvstart av julen

Jag har deltagit i en swap i år. Vi är 8 stycken som pysslat eller knåpat ihop små paket som vi bytt med varandra. Så härligt med lite nya influenser i pyntet så här till jul!

Tack flickor! Jag visar några av de fina gåvorna här.

Inför advent

Tänk att snart är advent här. Det är en av mina absoluta favorittider. Jag får genast svårt att komma ur pyjamasen, och vill bara vara hemma och mysa och ständigt känna doften av julbak och nejlikor. Härligt!

Nu har jag kånkat ner kartongerna från vinden med allsköns advent- och julpynt. Jag förstår inte att jag kan ha så många kartonger. Varje år köper jag förvisso lite nytt, men ändå känns det som att det perfekta pyntet saknas. Och varför gör jag oss inte av med det gamla som vi aldrig använder? Nu har det åtminstone fått en egen kartong, som kan lämnas kvar på vinden.

Nu när jag är hemma med lilleman så borde jag ha mycket tid kan tyckas, men jag får aldrig göra något klart eller i fred, så jag har börjat gräva lite i lådorna. Upp har det satts några stjärnor i fönstren och en krans över matbordet. Har ni börjat pynta ännu?

Så var det det här med julkort...

Det gäller bara att välja. En mors ögonsten är ju alltid en mors ögonsten!

Så kan det gå

Det är tur att leksakerna som finns i närheten av tvätten tål vatten. Dessutom kan ju Alice Anka simma, så det är nog ingen skada skedd, hihi.

Tackkortstider

Dopfirande

Kom till mig när du är ledsen

och jag ska trösta dig.

Kom till mig när du är ensam

och jag skall hålla dig sällskap.

Kom till mig när du behöver prata

och jag skall lyssna.

Kom till mig när du är rädd

och jag skall hålla om dig.

När du än behöver mig

ställer jag upp för dig.

Vad det än gäller,

när det än är,

Finns jag här för dig....

Skyddsängeln min

Denna fina ängel har jag fått av min mor. Hon beställde den av Ann-Marie Rautenberg, en konstnär boende i mina hemtrakter. Den känns speciell för mig då jag vet att hon tänkte på mig då hon gjorde den. Ikonen/ängeln är målad på en bit drivved.

Minnen av grekland

Regnet strilar ner, åskan dundrar i fjärran. Sommaren verkar avlägsen. Då plockade jag fram den lilla påsen med det jag inhandlat i Grekland. Då minns jag solens strålar och jag kan drömma mig bort lite.

I träskrinen förvarar jag smycken och småsaker.

En tavla till lilleman

Jag blev så inspirerad av Kajsas tavelverkstad (http://blandkuddarobusigabarn.blogspot.com/) att jag på egen hand knåpat ihop en tavla till lille A.

Det finns vertyg att tillgå på Internet för att enkelt göra liknande ordmoln, som Wordle. Men det blev inte riktigt som jag tänkt mig så jag använde mig av mitt gamla trogna Paint.

Åh vad nöjd och glad jag är nu!

Att dölja sin röra

Länge nu har jag haft goda intentioner att klä bokhylledörrarna med tyg, allt för att få ett lugnare och mer harmoniskt vardagsrum. Vi har visst ett anlag i vår familj som gör att vi "råkar" samla på oss en massa saker. Det är som att de dras till oss och så vips, utan att vi knappt visste om det, så är hörnen fulla av bra att ha-saker. Jag rensar och rensar men sakerna verkar alltid vinna.

För att maximera förvaring och samtidit kunna leva i röran utan att få alltför högt blodtryck har jag äntligen fått till några tygstycken att klistra på insidan av Billys dörrar. Det blev riktigt bra! Och billigt!

Wilmalängder delade på längden, fållade och sedan fastsatta med påsydda/självhäftande kardborreband.

Kamerablixten genomlyser tyget, med ögat ser man inte in i hyllan så väl.





Nu återstår bara att få lite ordning innanför tyget, men det brådskar inte längre. Skönt det!

Att resa med ett spädbarn

Jag måste säga att allt gått över förväntan! Lille A har varit så ofattbart duktig. Inte något gnäll, inget strul, bara att ha honom med överallt så är han nöjd! Jag trodde inte att små barn kunde vara så nöjda med tillvaron. Albin är verkligen ett harmoniskt och tryggt barn.

Bra att ha-saker:

• Vi hade haft svårt att klara oss utan vår Aussie Finest Solfilt SPF 50+ . Väl värd sina 320 kronor!
• Solhatt
• Nappflaska med kokt vatten, till flygresan, på stranden osv.
• Plastade pappunderlägg att låta barnet ligga naken på, utan att behöva oroa sig över att inte kunna tvätta nersölade filtar.
• Vagnen. Vi har släpat runt på vår Brio Happy överallt. Utan problem. Kanon.
  
  
  
  

Solabstinens

Vi har nu varit borta en vecka, på olivträdens ö Kreta. Jag hade aldrig varit där tidigare och jag tror inte jag kommer åka tillbaka å det närmaste. En helt ok charter men inget som gav mig mersmak. Mersmak gav dock solen! Men här hemma bara vräker regnet ner. Jag kan inte ens sitta halvnaken på balkongen för att vädra benen. Typiskt.

Om jag inte hade ett spädbarn som ammas hade jag lätt tagit med mig en syster och tagit en vecka till i solen! Vi spånar på att åka bort tillsammans nästa sommar, bara hon och jag. Så nära man kan komma att åka ensam, med fördelen att ha någon att prata med över goda drinkar på kvällskvisten. Jag längtar! Inga barn, inga sambos, inga måsten, mycket sol, många goda svalkande drycker. It´s a date!

Äkta kärlek

Jag ramlade över den här videon av en slump. Två män tog hand om en liten lejonunge som de gav namnet Christian. Christian växte som lejon ska och männen bestämde sig för att låta honom få leva i det fria. Ta en titt på det kära återseendet när männen far för att se hur han har det. Det får mig att fälla tårar... Vackert.

http://www.toxicfactory.com/christian-the-lion-1321.php

Samtidigt är det ju oerhört sorgligt. Tänk vad vi gör mot djuren.

Lille A:s greklandsförberedelser

Mammas kille!

Läslust i solvarm skugga

Om någon vecka ska vi resa till Grekland, hela familjen på upptåg! Min mamma fyllde 50 i vintras och har ordnat så att vi allesammans ska komma iväg en vecka och njuta tillsammans.

Jag oroar mig lite över hur det ska gå med lille A om det blir sjutusan varmt. Mest över hur det ska gå om nätterna, det finns AC men det är nog inte så bra för honom, men det är ju inte fär mycket värme heller...

Idag har jag förberett min vecka i solen med att fylla ipoden med ljudböcker, ett måste i min vardag, lika perfekt vid diskbaljan som vid alla söva-barn-promenader med vagnen. Det blir mest deckare, det passar ju förträffligt att lyssna till under ett parasoll i solvarm skugga, med en iskall (alkoholfri)drink i handen. Jaa, och så förmodligen en snuttig, närhetstörstande son på andra armen. Men jag har ju fullt med villiga barnvakter med på resan så lite tid i solen kan det nog också bli hoppas jag.

Här är några böcker jag ser fram emot eller har tyckt om:

Anna Jansson - Inte ens det förflutna
Markus Lutterman - El choko
Tana French - Till skogs
Arnaldur Indridason - Kvinna i grönt; Vinterstaden och Glasbruket

Det vackraste en mor vet.

När liten kom till världen!

Den 22 april kom så vår son äntligen ut för att se vilka vi var som väntat så länge här på utsidan.

Albin vägde 4475g och var 52cm lång.

Förlossningsberättelse
Förlossningen gick alldeles strålande bra tycker jag. Inte alls som jag hade trott och förväntat mig, men så är det väl egentligen få saker som blir som väntat.

Jag var på undersökning, ultraljud och ctg på måndagseftermiddagen och doktorn lossade på hinnorna. Efter det sa hon att jag skulle komma tillbaka på kontroll och ev igångsättning på lördagen, men sa också att hon trodde att det inte skulle bli aktuellt då hon trodde att jag skulle komma tillbaka till förlossningen med värkar om en dag eller två. Efter besöket fick jag mer besvärlig mensvärk som höll i sig hela kvällen. Halv två började värkar dyka upp, det förstår jag så här i efterhand. Jag har alltid föreställt mig att det skulle göra ont, eller i varje fall kännas, i magen. Men dessa satt bara i ryggslutet och ibland även framtill. Jag pinade mig igenom natten, studsade upp och ner ur soffan och försökte hålla koll på när, var och hur länge det gjorde ont.
Klockan sex på morgonen kom P upp och började sitt frukoststök. Då var jag i badrummet och kräktes. Jag sa till honom att jag varit uppe hela natten med ont och han undrade om han skulle vara hemma. Njae, jag vet inte än, svarade jag. (Aningens korkat förstår jag ju nu.) Sen kom en värk och jag lät nog lite, för han blev blek och vrålade nu åker vi! (hihi) Sen blev han nervös och fick kräkas han också och sen gick han och lade sig!
Klockan kvart i sju ringde jag förlossningen och sa att jag tyckte det började bli jobbigt. Jag slängde luren på P när jag inte klarade av att prata. Vi var välkomna in fick vi veta.
Värkarna började komma tätare och tätare, från att under natten ha varit med intervall mellan 5-7 minuter, började nu pauserna mellan värkarna försvinna. Jag, som ju tänkt innan att man har så mycket tid och att en förlossning med första barnet tar evigheter, skulle äntligen duscha, jag tyckte ju att jag var skitig i håret (och tänkte väl på alla blivande foton... ) Väl i duschen kunde jag knappt stå upp och efter ett tag började P slita på mig kläder! Det var nog tur...
Vi kom in till intaget halv åtta på morgonen. De ville ha ner mig på en brits för att ta en ctg-kurva, men så fort jag försökte sätta ner ändan på madrassen så studsade jag upp. Värkarna blev till stormande smärtor så fort jag försökte sitta ner. Efter några försök (de hade aldrig fått mig att ligga stilla mer än några sekunder även om de fått ner mig på sängen) så hämtade de barnmorskan för att hon skulle känna på mig. Jag klämde snyftande fram att hon fick gott göra det när jag stod upp, för jag klarade minsann inte av att sätta mig ner. Jag fick intrycket av att hon tyckte jag var besvärlig och suckade lite och sa att hon skulle försöka. Hon förde upp handen och en sekund senare sa hon högt, åtta centimeter, nu går vi till förlossningssalen!
De skulle få på mig en skjorta, då jag ju slitit av mig alla kläder i rask fart när jag kom in (hehe). Innan de fått på den slängde jag mig i armarna på P när första krystvärken kom. Jag trodde att jag skulle trycka oss till våningen under. Sen travade vi sakteliga 30 m i korridoren, jag trodde aldrig att vi skulle komma fram...
Det blev en väldig aktivitet inne på salen, barnmorskan bad om ursäkt att hon inte hann stå och småprata, men sa att hon var tvungen att jobba på hårt för att hinna med allt nu. Det hela lugnade ner sig lite för mig, jag krystade lite då och då och alla arbetade frenetiskt runt omkring. De satte skalpelektrod på barnet och två doktorer var inne för att känna och titta till bebisen, som hade bajsat i vattnet. De försökte ge mig lustgas men jag fattade inte hur jag skulle ha tid att lära mig hur jag skulle andas, så jag kastade iväg masken de gånger de gav mig den. Jag visste inte att jag kunde så många svordomar som jag yppade under timmen innan lille Albin kom ut. I min journal står det att jag började krysta aktivt kvart över åtta och att vår son föddes 8.36. Det kändes som det kom ut en bläckfisk ungefär. De lade upp honom på mitt bröst där han gnydde ett tag, tills jag smått chockad sa att de kunde ge honom till P nu. Allt hade gått så fort, jag kände att jag inte hunnit med. Jag kunde inte ta till mig att det var vårt barn. Men Albin och pappa kom bra överens och hade en fin första tid tillsammans där i den sjukhuslika fåtöljen i hörnet. Trots personalens arbete med att hålla emot åt mig hade jag gått sönder helt och hållet, eftersom förloppet gick så snabbt. Vi fick vänta några timmar innan de kunde ta emot mig på operation, så vi åt lite och småpratade och väntade. Under tiden jag var borta fick P bada, klä på och pyssla med sonen. Jag var på grund av ryggbedövning från operationen sängliggande till kvällen.

Att föda barn var inte som jag tänkt mig. Jag har hela tiden haft en bild av mig själv som lite vek. Och jag trodde nog aldrig att jag skulle kunna föda fram ett barn helt utan bedövning - och tycka att det inte var så farligt! Det första jag sa till barnmorskan efter att Albin kommit till världen var - det här var ju inte så farligt, det kan jag göra om. Men går det ännu fortare med andra barnet? Då måste vi nog komma lite tidigare...

I journalen står det - Förlossningsförloppet går väldigt snabbt. J klarar allt utan bedövning med bra stöd av P och egen otrolig fokusering och vilja.

Jag känner mig stolt över mig själv! =)

Inget är som väntans tider...

Jag vill ha vår nu. Det är så härligt att vakna till fåglarnas kvitter, det lovar ju så mycket för en fortsatt fin och härligt solig dag. Men molnen vill inte ge vika, regnet faller så smått. Dagarna är som en jämngrå massa. Usch.

För ett tag sedan fick vi med oss en stor svart säck från svärmor, med kläder som sambon hade när han var liten. Efter att jag sorterat ut två högar till skänkes och kastas satt jag där med en 70-talsskatt! Här finns sparkbyxor, omlottröjor och ett par underbara Mini Tramps-kängor att bjuda på! Jätteroligt att ha. Får se hur mycket vi får användning av. Men sparas ska det!

Med magen i vädret...

Lilla räkan som bor där inne verkar trivas alldeles utmärkt. Vi trodde nog att den lilla skulle velat titta ut vid det här laget, men inte då. Nu har vi gått några dagar över tiden, det datum vi fått var den 11 april. Men jag mår bra över lag, fogarna är besvärliga och jag har fått problem med lederna, främst i händer och fingrar. Fast efter att ha haft betydligt värre problem med illamående, blodtryck och sköldkörtel under hela graviditeten så tycker jag att jag känner mig så mycket bättre nu! Det är skönt att kunna lulla runt hemma och fixa och dona. Jag njuter av den här sista tiden. Kanske är den en gåva, eftersom det inte varit så lätt att njuta tidigare.

Det verkar som att vi kommer ha den lilla här hos oss senast nästa vecka. Spännande! Vi längtar efter dig lille vän!

En gravid blivande mamma och en skengravid blivande pappa!

Mina första år

Nu har jag hittat boken med stort B!

Jag vet inte hur många jag bläddrat i för att sedan lägga tillbaka på hyllan. Denna superfina Mina första år-bok ropade på mig från hyllan när jag kom in i bokhandeln. De hade bara en, sicken tur för mig att den fanns kvar när jag kom.

Där finns fina små citat och verser, fickor att spara foton och diverse småplock som hårlock och teckningar i. Ljusblått och rosa, rosetter och lulllull lyser med sin frånvaro. Perfekt. Jag rekomm,enderar verkligen alla som letar efter en bok att skriva ner barnets första tid i, att kika efter Mina första år från Ordalaget.

Med en enkel...

Tulpan, ranunkel eller gerbera, ja det kvittar, de är alla underbara!

Idag är det min tur att bli äldre, och att hålla kalas. Tårtan är spacklad med grädde nu, ska se om jag kan få igång den gamla kamerna för att ta en bild. Den blev inte riktigt som jag tänkt mig, tårtan. Men den är väldigt god tror jag. Fylld med marsansås, limecurd, jordgubbar och mandariner.

Idag bjöd min mor på lunch på gymnaisets Resturangskola. Supergott, lyxigt och billigt. En härlig upplevelse av tre rätter. Sen var vi inne en sväng på Blomsterlandet och jag fick med mig hem rosa och vita tulpaner. Och en bukett från mamma, värdig en brud! Ranunkel - det är en av mina favoritblommor! Tänk så glad man blir av små medel. Lite blommor, solsken och katten när han jagar och leker.

En skön lugn dag hoppades jag på imorse, och än så länge infrias den. =)