Dagisbarn

Jag vet inte var tiden tar vägen. Var den nu än ska verkar den ha bråttom att ta sig dit.
Vår lilla kille har blivit lite större. Han har blivit dagisbarn. Och han älskar det. Det är skönt för oss som måste lämna ifrån oss vårt barn, att känna att han trivs och känner sig trygg där. Det gör det lite lättare att släppa kontrollen och lämna över omsorgen om det käraste man har. För det är inte en enkel sak, det ska gudarna veta.


Bild tagen av dagispersonalen

Älskade hus - hatade vallgrav

Det här med dränering måste vara bland det värsta. Var dag stånkar vi över hur stort projekt det blivit, vi svär osande eder över all jord, sten och berggrund. Det är tur att det är något man bara gör en gång. Vi hoppas på att bli klara till semestern, så vi kan spendera den hängandes på stegar i färd med att måla fasaden. Jippi!

Jag längtar efter att få tillbaka trädgården, så att vi kan leka utomhus. Bygga sandkakor, bada i plaskpoolen, leka kull och mysa i bersån med saft och bulle. Det vore tider det!

Datorhaveri för hela slanten

Hej hopp!
Jag är riktigt trött på att det strular hej vilt här hemma på teknikfronten. Sambon har inte gjort annat än skruvat och donat med diverse maskiner nu i en månad. Men äntligen har jag en fungerande dator (jag tror till och med att vi snart kan titta på film på tv:n! kors i taket)

Jag har fyndat lite smått och gott under månaden som gått, som jag vill visa. Så nu håller jag tummarna för att kameran ska samarbeta med mig, man vet aldrig med den (o)tur som bott hos oss. Tills dess, god fortsättning!



En julglad liten kille, första julen.